om stiftelsen

Barnen och hästarna

Under mina 23 år som grundare och VD för Raudhetta Islandshästar är det något som fångat mig under tiden jag arbetat med ridskolan , uteritterna , ridning för funktionsnedsatta, kurserna, barnläger, ridläger mm. Det är något som fångat mina tankar på kvällen innan jag har somnat eller den lugna stunden vid mitt morgonkaffe, ofta kl 05.00. 
Det är barnen, de här barnen som ibland själva sökt sig till stallet och hästarna eller som kommit via skolan på praktik några dagar i veckan istället för att vara i skolan. Under de här åren har vi haft ett otal barn och ungdomar som tillbringat både skoltid och fritid på Raudhetta. De här barnen som av olika anledningar mått psykiskt dåligt en period i livet. Några har varit hästvana sedan tidigare, några hade aldrig varit i ett stall förut. 
Min egen insats för de här barnen har varit relativt blygsam, de som stått för rehabiliteringen är hästarna.
 Dessa fantastiska ögonblick när barnet och hästen träffas och man nästan kan ta på kemin mellan dem.
 

Ofta blir boxen en plats för läxläsning, eller tom en middagslur. Flera barn har varit medicinerade och går med en ständig trötthet.
Att få vara en del av kontakten barn-hästar  ger så mycket. Att få se hur blicken i ögonen ändras, till glada, hur man börjar ta egna initiativ, man börjar prata med andra .
Att hästar läker människor är inget nytt. Det finns dokumenterad forskning på det. Det senaste är att hästarna läser av oss, de kan lägga märke till olika ansiktsuttryck, hästar kan läsa av våra känslor .
De barn som har fått tillbringa vissa dagar i stallet istället för skolan har efter en tid fått kraft att gå tillbaka på heltid till skolan. 

Barn och ungdomar som inte är i skolan

Gruppen hemmasittare har vuxit det senaste decenniet och utvecklingen ser inte ut att mattas av. I somras rapporterades att problemet med barn som inte går i skolan är större än man tidigare trott – så många som 4 av 10 kommuner visade sig i en granskning inte ha tillräcklig koll på eleverna. Alla barn och unga måste under uppväxten lära sig att interagera med andra människor. En ung människa som isolerar sig under lång tid drabbas av svåra konsekvenser både socialt, utvecklingspsykologiskt och kunskapsmässigt. Hemmasittarnas passivitet och psykiska ohälsa leder till ett socialt handikapp som innebär gigantiska kostnader för samhället.
En individ som inte är arbetsför kostar mellan tolv och femton miljoner under sin livstid. Lägger man till alla de insatser som kommer att behövas i form av olika rehabiliteringar, psykiatrisk vård med mera hamnar man långt över denna summa. Det är svårt att beräkna antalet hemmasittare eftersom en inventering aldrig gjorts, men det är inte orimligt att anta att det totalt handlar om cirka 20 000 i Sverige.
Att använda hästar för barns läkning är inget nytt.
Nytt är att göra det med hemmasittande barn. 
Jag förstår att det är en stor utmaning att bara ta sig ut genom ytterdörren om man suttit inne länge. Så viktigt och skönt att få komma till något kravlöst men där man ändå är viktig och behövs. det är ju vi tillsammans som ska fodra och sköta om hästarna .
 
Jag tror, ....nä jag är säker på att upplägget blir en modell som kommer att finnas i de flesta kommuner om ett tag. 
 
Islandshästar har alldeles nyss levt under ganska vilda förhållanden på Island. De har fått leta mat o vatten. de har överlevt inte bara hårda kalla vintrar utan även vulkan utbrott.
En islandshäst kan gräva i djup snö för att hitta föda, den kan slå hål på isen för att få vatten. Den har använt alla sina sinnen för att överleva de här 1000 åren som de funnits.
 
De är kloka och sensibla. Utan hästarna hade människorna på Island förmodligen inte överlevt.

bakgrund

Det som fascinerat mig mest i mitt långa hästliv ( 50 aktiva år ) är kommunikationen med hästen och då framförallt mellan barn o häst. 
Jag hade tur. Turen att hamna på en ridskola där man värderade hästen högst av allt.
Jag är så oerhört tacksam att detta blev något självklart och den självklara tanken "att så ska jag oxå ha det på min ridskola när jag blir stor " 
Vi var många barn som tillbringade alla helge , dagarna i ända hos Tant Persson i Lindome. Bättre fritidsgård fanns inte. 
Det är först när jag blev lite äldre som jag insåg värdet ännu mer.  För många barn var det räddningen att komma dit och bara få vara. 
Den nya forskningen med hästar är att hästarna kan läsa av oss människor, de ser de små förändringarna i ansiktsuttrycken, känner våra känslor. Det här har man kommit fram till ganska nyligen, medan hästarna har vetat det länge. Hos Tant Persson var det vissa hästar som utmärkte detta mer än de andra, hon själv visste förstås för de lite mer tysta barnen blev ofta tilldelade någon av dessa hästar. 
Det gick att se en tydlig förändring hos dessa barn efter en stund eller några timmar då de blev mer pratsamma och började ta mer intiativ. 
På något sätt visste vi andra detta men det är först som vuxen jag kan utvärdera och faktiskt konstatera att så är det.
På min och Louise ridskola Raudhetta, har vi arbetat på liknade sätt. 
I  början hade vi jättemånga ungdomar som kom varje dag och hjälpte till ( och hämtade och gav kraft och energi ) men med datorernas intåg ( min åsikt ) kom det allt färre barn. Jag fick börja schemalägga stalltid på helgerna för de barn som red på ridskolan. Minst 2 helger per termin skulle man vara på stallet tillsammans med personalen och deltaga i skötsel o hantering av hästarna. 
Det fungerade ett tag.
Sen blev det färre barn som sökte sig till ridskolan...
När jag växte upp hängde de flesta flickor i stall all ledig tid, vi mådde bra, arbetade hårt, lärde oss rangordning, både genom hästflocken men oxå genom de äldre flickorna. Vi lärde oss ta beslut, både långsiktiga och snabba, vi lärde oss att ta hand om de yngre.
Vi lärde oss så fantastiskt mycket.
Ingen hann att må dåligt. 
 
När Raudhetta startade 1995 var det ca 80 % barn o ungdomar som red , idag är det 95% vuxna..

Mina tankar om iden med stiftelsen och framtid

Nu när jag minskat ner på min ridskola känner jag att jag vill göra mer av kommunikationen barn / hästar. 
Jag vet ju att det fungerar. När jag hör talas om hemmasittande barn blir jag både ledsen och förskräckt.
Var hämtar barn sin energi o glädje idag ? Säkert på massa ställen men jag tror helt klart att hästarna fattas oss !
 
Till den nya gården har vi tagit med namnet Raudhetta gård.
Vi stod inför ett val, att stanna på det gamla Raudhetta där allt fanns och var klart eller välja gården här på Djursjövägen. Vi valde det sistnämnda, både Louise och jag och våra vänner känner att här finns så mycket ny positiv energi, det ligger högt , nära skogen , det är helt enkelt en magisk plats. Här vill vi starta en alternativ skolgång. Inte en ny skola utan ett alternativ ett tag för de som inte kommer iväg till den vanliga skolan.
Någonting som kan locka barnen att komma ut ur sina rum, något utan krav, någonstans där man får lov att bara vara och hitta glädjen . 
Jag tänker att man kan börja dagen i ett ljusterapirum eller en promenad i vår underbara skog med höga granar och grön mossa på marken för att sedan gå ner till stallet och kanske borsta en häst,  och få en ridlektion. Vi kommer alltid ha en dörr öppen för att kunna ta emot vanvårdade hästar , tar man hand om och vårdar, tar man samtidigt hand om och vårdar sig själv.  Efter en tid i detta kravlösa kan man koppla in något läroämne som man tycker är intressant och komma igång med skoltänket . 
Jag tror inte någon frivilligt stannar hemma från skolan ! Man vet att det är fel och barn vill göra rätt. Man bara orkar inte. Det kan vara mycket press från olika håll, som gör att det bara inte går. Barn har berättat för mig hur de kliver upp varje morgon och går iväg, kommer en bit sen är det stopp och det blir omöjligt att gå vidare, de vänder och går hem och har misslyckats ännu en gång.  Tänk att skolan ser likadan ut som för 100 år sedan...inget annat gör ju det, vi måste tänka i nya banor, vi är olika ! !

Jag ser framför mig en stor byggnad innehållande bla ridhus för att kunna bedriva hästverksamhet året om, ett ljusterapirum, ett stall med förutom de sedvanliga stallplatserna även ett par lediga boxar för att kunna erbjuda plats för vanvårdade hästar som i sin tur barnen i samråd med veterinär och personal ska få hjälpa till att sköta och läka. Får man vara med och mata o kanske bandagera en häst som haft det svårt, läker man samtidigt sig själv.
Jag ser flera platser för undervisning förutom tradiotinella rum med datorer, ett orangeri där vi bla odlar vår egen sallad till lunchen, ett litet fik, ett par hängmattor mellan björkarna, flera rid o promenad slingor, förutom de milslånga ridstigar som Mölndals kommun redan anlagt utanför knuten här. 

När ett barn inte kommer iväg till skolan drabbas hela familjen. På helger o kvällar ska vi därför kunna ta emot hela familjer , då ska vi även ha ett cafe och en liten gårdsbutik  där lokala förmågor kan få sälja sina produkter. För familjer kan man ha olika temakvällar kring hästen. Barnen kan få visa vad de lärt sig. Förutom att komma igång med skolarbetet ska barnen få en utbildning till häst skötare. Några av dessa barn kommer kanske med stiftelsens hjälp att fortsätta utbilda sig inom hästeriet., där det finns ett otal möjligheter !